Äntligen!!

Till sist! Nu är äntligen vitlöken satt och morotsfröna i jorden. Det är ju verkligen ganska sent på säsongen men eftersom hösten varit så mild hittills tror jag det är helt okej. I år satte jag lite mer vitlök än vanligt för att kunna ge bort några småflätor. Och så de två sorters morötterna – runda och raka. Allt är ordentligt hönssäkrat med kycklingnät … det finns ju inget mysigare än nygrävd jord enligt hönorna. Ska blir så spännande att se hur utfallet blir.

I övrigt har helgen resulterat i ett grundligt såpskurat växthus (av maken såklart). Det är verkligen väldigt bra att få detta gjort på hösten så att eventuella sjukdomar och skadedjur inte lever kvar under vintern. Dessutom är nu nästan alla krukor och baljor i trädgården tömda på jord och vissnade växter.

En nykomling hos oss den här sommaren har varit den helt underbara Läkebulbinen. En aloe vera-växt med långa slingriga blomstjälkar med orangegula axliknande blommor. Jag vet tyvärr inget vetenskapligt namn på den och hittar inte mycket om den på nätet heller. Vi köpte den på Åbergs trädgård nära Ystad i somras. Den har stått ute och frodats hela sommaren och blivit så stor att jag nu kunde dela den. Två krukor av denna yviga, vippiga växt har nu fått flytta in för övervintring.

Novembermörkret är verkligen över oss och man får själv skapa sina ljuspunkter i tillvaron. I går kväll firade vi sonens namnsdag med pannkakstårta i växthuset. Innan resten av familjen kommit ut stod jag där inne med kaminens sjungande och sprakande värme. Mörkret hade börjat sänka sig men åt väster var himlen ännu lite ljus. Plötsligt hör jag rödhakens ljuvliga sång utanför, som vore det vår. Det är dom stunderna man får leva på nu in den mörka tiden. Ha en härlig vecka!

*
*