Grönt

Just nu är det nog det gröna som är det mest påtagliga. Klorofyllet bara sprutar. Skogen, marken och trädgården svämmar verkligen över av grönt!

Jag går genom bokskog, med enstaka inslag av urgamla granar och tallar. Klockan är bara halv åtta sådär och det är lördag morgon. Det är bara jag, ett rådjur och vårens alla fåglar som har börjat dagen. Jag går förbi gökärt som blommar, några liljekonvalj men mest är det bara grönt. I olika nyanser och strukturer. Det vackraste är nog ormbunkarna (kanske är det Ekbräken) som börjar rulla ut sina blad och som står som egen liten skog på marken under trädens kronor.  Lite längre fram rinner ett vattendrag genom skogen. Det går fram under en gammal stenbro och vidare ganska brand t nedåt. Det är så vackert och stilla, ljudet av vattnet som rinner, som aldrig tar slut. Som alltid är där.

På väg hemåt igen, och jag stannar till vid slänten där det alltid växer humleblomster så här års. Geum rivale. Min favorit bland vilda blommor och som nu också finns i en massa varianter till trädgården. Jag plockar en liten bukett, små glesa buketter är bäst tycker jag, med humleblomster, kråkvicker, förgätmigej och daggkåpa. Det är maj i ett litet knippe och maj går lika fort som vanligt. Den vackraste tiden på hela året och den tid då man har som mest att göra om man är trädgårdsmänniska. Det är därför det är så fint att ta sig ut i skogen ibland, där allt bara är. Helt perfekt, och operfekt. Den kräver inget av mig och ställer inga frågor. Pockar inte på uppmärksamhet. Det enda som får mig att fundera lite är den där fågeln vars läte jag inte riktigt känner igen. Det visar sig vara en gransångare. Och jag träffar den på samma ställe i skogen varje gång.