funderingar

Tankar i mörkret och ljuset

Jag skyndar mig ut eftersom jag ser en lucka i molntäcket. Regndropparna faller bara glest nu och jag kommer att hinna gå en sväng innan skymningen börjar krypa nära. Luften är kylig och smiter in under halsduken. Vattendragen porlar vart jag än går här hemma och med det här mildvädret kunde det nästan vara vilken årstid som helst. Jag går förbi hasselbuskarna och dess hängen är gula och spänstiga, hänger där och väntar in vårsolen som kommer om några månader. I toppen av varje hänge dinglar en klar vattendroppe. Några bruna hasselnötter hänger också kvar. Underbart att andas in luften, även om nya regnmoln hopar sig och det hade varit skönt med en varmare jacka. Småningom närmar jag mig byn igen och i alla fönster lyser stjärnor och slingor. Jag kan inte riktigt låta bli att slås av kontrasterna … alla dessa varma hus med ljus och barn som ska lussa den här helgen, och så alla andra barn som kommer hit till Europa nu. Eller barn här hemma i Sverige som inte har ett tryggt hem.

Jag är hemma igen, lite kall om benen. Hönsen är fortfarande ute och nu är det helg.

Kram till er alla och ha en fin Luciahelg!

*
*
IMG_0134 IMG_0135 IMG_0138

Adventstid

Två och en halv vecka kvar till jul! Vi äter lussekatter och pepparkakor, rödkålsallad, brysselkål och svartkål, och gör av med enorma mängder stearinljus. Spridda dagar med sol på himlen dyker det upp och då är jag snabbt ute och försöker fånga några strålar. Helgerna är fyllda av konserter och avslutningar för hela familjen.

Tänker en del på hur påverkade vi svenskar nog är av att uppleva – eller kanske genomleva – denna mörka tid varje vinter. Jag tror att det präglar oss mer än vi tror. Många tycker mörkret är svårt och att livets jobbiga sidor känns extra tunga nu. Själv har mitt nya liv i trädgårdsbranchen börjat hjälpa mig genom den här mörka tiden. Den har blivit kortare i och med att jag är  ute mycket större del av året. Så just nu tänker jag med tillförsikt på att det snart är dags att börja söka säsongsjobb igen. Men först jul!

Ha en skön vecka och låt oss hoppas på lite vit snö!

*
*

nedräkning

En vecka kvar. Dessa dagar är det många känslor och tankar som virvlar runt i kroppen. Att gå den här utbildningen har varit att gå ett steg närmre den jag kanske är … eller en del av den jag är. Det är iallfall det bästa jag gjort. Nu kan det bara bli bättre!

Vill dela med mig av en bit ur en text. Boken heter Amatörerna – tolv trädgårdsälskare. Den det handlar om heter Marianna Agetorp.

”… Och nu har hon förstått hur lång tid det tar att bli den man är. Först måste man slåss mot de bilder andra har av vem man är. I värsta fall hittar man aldrig fram till sig själv, utan lever utan rötter i ett mellanland av andras föreställningar och förväntningar. … Kära barn, skulle jag vilja säga till min dotter, du har ju hela ängen att springa på. Du får själv besämma vilken blomma du är. Du behöver en inte vara en solros.”

Med detta säger jag trevlig helg!

*
*

Om något annat

Jag hade tänkt skriva ett inlägg om hur fantastiskt det är att bo här i Jonsered. Men det blir ju så hemskt idylliskt och pastoralt. I helgen har iallafall de första dramatiserade vandringarna här i Jonsered ägt rum (läs om det här). Vandringen berättar om hur det var i Jonsered i början på 1900-talet, när alla som bodde här i byn arbetade i fabriken och i princip var livegna. Nu för tiden äger vi våra hus och gör hur vi vill med saker och ting. Men det är samma hus och trädgårdar, samma skolhus och kyrka som då.

Dom fina texterna i vandringen är skrivna av Claes Pihl och tonsatta av Maria Pihl. Jag har tyvärr bara hört ett par sånger men dom fick mig att tänka och känna. Tänk att våra äppelträd planterades av arbetarna när huset var nybyggt och säkert rymde ganska många personer. Nu odlar vi enbart för nöjes skull, bygger kojor i äppelträden och tycker att huset är trångt för fyra personer.

Ha en bra vecka!

*

*

grå gröt

En riktigt grå morgon hemma i Jonsered. Nästan som om världen är svartvit. Fåglarna fick överbliven gröt till frukost, också den grå.

Ibland när jag har lämnat barnen på skola och dagis, och ska hämta mina väskor, brukar jag gå en sväng i trädgården. Det är i dessa stunder som man inser att en grå tyst dag kan vara rätt underbar. Om man bara stannar en stund och lyssnar och tittar. En burrig koltrasthona sitter i äppelträdet och spanar, grönfinkarna högt uppe i björken sjunger för fullt. Det luktar gott i den milda morgonluften och växthusglaset är täckt av vackra frostrosor. Hade varit skönt med en morgonpromenad …

*

*