funderingar

Augustitankar

Augusti, och jag har nu, efter en jobbvecka, min sista semestervecka för sommaren. Jag sitter i växthuset med en kopp kaffe och har just doppat mig i ån, och skönt var det fortfarande. Jag älskar att bada. Inte bara när det är varmt och sommar. Min själ mår bra av det. Älskar känslan att vattnet som omsluter mig och får mig att känna mig som en del av naturen. Känslan av det kalla vattnet på huden sitter kvar flera timmar efteråt och ger mig ett obeskrivligt lugn. Idag blåser sensommarvindar så där som det bara gör i augusti och i morse fullkomligt vräkte regnet ner. En vemodig känsla som är svår att värja sig mot, men jag ska kämpa emot det den här lediga veckan. Det är fortfarande sommar! Solrosorna blommar för fullt, jag skördar skärbönor, potatis och rödbetor. Tomaterna i växthuset har börjat mogna och gurkorna fortsätter att komma. Jag tänker vara barbent hela veckan och känna luften mot mina ben, baka småkakor och måla linoljefärg, ta fler dopp i ån och kanske rensa lite ogräs.

Sedan kommer ju vardagen, som den alltid gör. Varje år, i slutet av semestern kommer tankarna på hur vi lever livet. Vad är värt något? Vad är roligt? Vill vi inte vara mer med varandra? Hur mår man bra i vardagen? Kan jag göra något för att inte vara så trött och för att orka mer än att bara jobba? Hitta motivation och tid till att träna. På jobbet planerar vi redan för halloween och jul och man får jobba lite extra för att hålla sig kvar i nuet.

Nu sitter jag iallafall här med mitt badblöta hår och funderar på om jag ska börja måla i trappan eller kanske baka bertakakor. Vi får se vilket det blir, jag har ju semester!

*
*

Tankar i mörkret och ljuset

Jag skyndar mig ut eftersom jag ser en lucka i molntäcket. Regndropparna faller bara glest nu och jag kommer att hinna gå en sväng innan skymningen börjar krypa nära. Luften är kylig och smiter in under halsduken. Vattendragen porlar vart jag än går här hemma och med det här mildvädret kunde det nästan vara vilken årstid som helst. Jag går förbi hasselbuskarna och dess hängen är gula och spänstiga, hänger där och väntar in vårsolen som kommer om några månader. I toppen av varje hänge dinglar en klar vattendroppe. Några bruna hasselnötter hänger också kvar. Underbart att andas in luften, även om nya regnmoln hopar sig och det hade varit skönt med en varmare jacka. Småningom närmar jag mig byn igen och i alla fönster lyser stjärnor och slingor. Jag kan inte riktigt låta bli att slås av kontrasterna … alla dessa varma hus med ljus och barn som ska lussa den här helgen, och så alla andra barn som kommer hit till Europa nu. Eller barn här hemma i Sverige som inte har ett tryggt hem.

Jag är hemma igen, lite kall om benen. Hönsen är fortfarande ute och nu är det helg.

Kram till er alla och ha en fin Luciahelg!

*
*
IMG_0134 IMG_0135 IMG_0138

Adventstid

Två och en halv vecka kvar till jul! Vi äter lussekatter och pepparkakor, rödkålsallad, brysselkål och svartkål, och gör av med enorma mängder stearinljus. Spridda dagar med sol på himlen dyker det upp och då är jag snabbt ute och försöker fånga några strålar. Helgerna är fyllda av konserter och avslutningar för hela familjen.

Tänker en del på hur påverkade vi svenskar nog är av att uppleva – eller kanske genomleva – denna mörka tid varje vinter. Jag tror att det präglar oss mer än vi tror. Många tycker mörkret är svårt och att livets jobbiga sidor känns extra tunga nu. Själv har mitt nya liv i trädgårdsbranchen börjat hjälpa mig genom den här mörka tiden. Den har blivit kortare i och med att jag är  ute mycket större del av året. Så just nu tänker jag med tillförsikt på att det snart är dags att börja söka säsongsjobb igen. Men först jul!

Ha en skön vecka och låt oss hoppas på lite vit snö!

*
*

nedräkning

En vecka kvar. Dessa dagar är det många känslor och tankar som virvlar runt i kroppen. Att gå den här utbildningen har varit att gå ett steg närmre den jag kanske är … eller en del av den jag är. Det är iallfall det bästa jag gjort. Nu kan det bara bli bättre!

Vill dela med mig av en bit ur en text. Boken heter Amatörerna – tolv trädgårdsälskare. Den det handlar om heter Marianna Agetorp.

”… Och nu har hon förstått hur lång tid det tar att bli den man är. Först måste man slåss mot de bilder andra har av vem man är. I värsta fall hittar man aldrig fram till sig själv, utan lever utan rötter i ett mellanland av andras föreställningar och förväntningar. … Kära barn, skulle jag vilja säga till min dotter, du har ju hela ängen att springa på. Du får själv besämma vilken blomma du är. Du behöver en inte vara en solros.”

Med detta säger jag trevlig helg!

*
*

Om något annat

Jag hade tänkt skriva ett inlägg om hur fantastiskt det är att bo här i Jonsered. Men det blir ju så hemskt idylliskt och pastoralt. I helgen har iallafall de första dramatiserade vandringarna här i Jonsered ägt rum (läs om det här). Vandringen berättar om hur det var i Jonsered i början på 1900-talet, när alla som bodde här i byn arbetade i fabriken och i princip var livegna. Nu för tiden äger vi våra hus och gör hur vi vill med saker och ting. Men det är samma hus och trädgårdar, samma skolhus och kyrka som då.

Dom fina texterna i vandringen är skrivna av Claes Pihl och tonsatta av Maria Pihl. Jag har tyvärr bara hört ett par sånger men dom fick mig att tänka och känna. Tänk att våra äppelträd planterades av arbetarna när huset var nybyggt och säkert rymde ganska många personer. Nu odlar vi enbart för nöjes skull, bygger kojor i äppelträden och tycker att huset är trångt för fyra personer.

Ha en bra vecka!

*

*