höst

Okej då …

Så här års dyker alltid höstastern upp, i trädgård och kruka. Jag har aldrig gillat höstaster. Dom är så utan finess på något sätt. Enfärgade och tråkigt enhetliga i formen. Men man är ju inte sämre än att man kan ändra sig … lite iallafall … jag har nämligen hittat en aster som faktiskt är jättefin. Det är balsamastern, Aster ageratoides ’Harry Schmidt’. Dom är lite mer sirliga i växtsättet, blekt lila blomma med varmt gul mitt. Och det finaste av allt – mörkt brunröda stjälkar. Tre plantor ska nu hitta en plats i vår trädgård och förhoppningsvis växa till sig och trivas. Dom ska få sällskap av alundrot, Heuchera, som med sitt mörkröda bladverk kommer att ta upp det röda i asterns stjälkar.

I övrigt är trädgården fortfarande ganska fin och prunkande. Nävan ’Rozanne’ blommar fortfarande, syrenhortensians blommor lyser vitt bredvid miscanthusgräset ’Ferner Osten’ och glansbambun. Jag jobbar annars på att få in mer vintergrönt i trädgården. Bambun kommer förhoppningsvis att hålla sig grön under vintern och vi tar varje år sticklingar av vår buxbom som ska bilda fler låga häckar. Jag har också satt en murgröna som ska få klättra på hönsgården. Den gröna säsongen är ju så kort och går snabbt över. Jag vill att det ska vara vackert i trädgården resten av året, särskilt som vi ofta tar oss igenom vintern utan snö här. Ett tips är att satsa på entrén, och den plats i trädgården som du ser mest inifrån, t.ex från köksfönstret.

Nu hoppas jag att vi får ett soligt slut på september! Ha det fint!

*
*
DSC_0230 DSC_0231 DSC_0232

September och vemod

De här bilderna är tagna den siste augusti. Vår trädgård står i sin fulla prakt och grönskan är djup. Men ljuset och luften talar sitt tydliga språk. Hösten närmar sig. Morgnarna är fulla av dagg och dimma, i växthuset mognar nu de sista tomaterna och de två honungsmelonerna hänger gula och tunga. Snart redo att avnjutas. Jag har en liten sensommarsådd i landet med dill, mizunakål och ruccola. Man vill ju så gärna krama det sista ur odlingssäsongen. När vi har byggt uthuset och får ett nytt trädgårdsrum att fylla ska jag nog satsa på ännu mer sensommarblommande. En fin Helenium till exempel hade varit härligt. Nu gläds jag iallafall åt Echinacean och har en ny orangeröd sort som heter ”Sundown”. Jättefin!! Och all kål i landet kommer ju att stå där hela hösten med dagg och morgonfrost på bladen. Vackrare än vackrast, och så gott i en paj. Det ska bli spännande att se om det blir någon brysselkål också. Den fortsätter att växa långt in på hösten och det gäller att fortsätta luckra och skydda mot skadedjur.

Nu hoppas vi på en solig och varm september!

*
*
DSC_0220 DSC_0221 DSC_0222 DSC_0223 DSC_0226 DSC_0228 DSC_0229

minus

Jag älskar att gå upp tidigt på helgen … iallfall ibland. Det gjorde jag idag, eftersom jag hade en deg i kylen som väntade på att bli morgonfrallor. Det är så skönt att börja dagen i lugn och ro medan det långsamt ljusnar utanför fönstret. Och idag ljusnande det verkligen. Temperaturen hade sjunkit under natten och termometern visade -2 grader, frost i trädgården, is i hönsens vattenskålar ute och blå himmel. Jag tar gärna på mig lite extra kläder om det betyder att solen äntligen glimtar fram. Efter frukost gick jag ut för att öppna för hönsen och ge kaninerna mat. Lördagsmorgon här i Jonsered betyder sovande mammor och pappor, mindre trafik och helt enkelt tyst. Det är då man blir så lycklig att höra ett fågelstreck högt där uppe skyn. Trumpetande svanar som plogar fram genom tunna molnskyar, belysta av morgonsolen som jag ännu inte ser nere hos mig på marken. Och det som fortfarande – i november – blommar och grönskar i trädgården har nu fått iskristaller runt kanterna. Väldigt vackert och faktiskt helt i sin ordning nu när det bara är en vecka till första advent. Grönkålen på bilden är nu ikväll nästan helt uppäten. Det blev en god paj med västerbottenost och valnötter. Mer grönkål nästa år!

*
*

Äntligen!!

Till sist! Nu är äntligen vitlöken satt och morotsfröna i jorden. Det är ju verkligen ganska sent på säsongen men eftersom hösten varit så mild hittills tror jag det är helt okej. I år satte jag lite mer vitlök än vanligt för att kunna ge bort några småflätor. Och så de två sorters morötterna – runda och raka. Allt är ordentligt hönssäkrat med kycklingnät … det finns ju inget mysigare än nygrävd jord enligt hönorna. Ska blir så spännande att se hur utfallet blir.

I övrigt har helgen resulterat i ett grundligt såpskurat växthus (av maken såklart). Det är verkligen väldigt bra att få detta gjort på hösten så att eventuella sjukdomar och skadedjur inte lever kvar under vintern. Dessutom är nu nästan alla krukor och baljor i trädgården tömda på jord och vissnade växter.

En nykomling hos oss den här sommaren har varit den helt underbara Läkebulbinen. En aloe vera-växt med långa slingriga blomstjälkar med orangegula axliknande blommor. Jag vet tyvärr inget vetenskapligt namn på den och hittar inte mycket om den på nätet heller. Vi köpte den på Åbergs trädgård nära Ystad i somras. Den har stått ute och frodats hela sommaren och blivit så stor att jag nu kunde dela den. Två krukor av denna yviga, vippiga växt har nu fått flytta in för övervintring.

Novembermörkret är verkligen över oss och man får själv skapa sina ljuspunkter i tillvaron. I går kväll firade vi sonens namnsdag med pannkakstårta i växthuset. Innan resten av familjen kommit ut stod jag där inne med kaminens sjungande och sprakande värme. Mörkret hade börjat sänka sig men åt väster var himlen ännu lite ljus. Plötsligt hör jag rödhakens ljuvliga sång utanför, som vore det vår. Det är dom stunderna man får leva på nu in den mörka tiden. Ha en härlig vecka!

*
*

 

Onsdag i oktober

Vintertiden är här med mörka eftermiddagar, så idag när himlen ljusnade och solen kom fram kändes det extra välkommet. Hösten börjar verkligen märkas av nu med alla gula löv och vissnande växter. Men frosten låter vänta på sig i den här delen av landet vilket gjort att vitlöken ännu inte kommit i jorden. Det börjar dock kännas som att det är hög tid för det nu, precis som det är med höstsådden av morötterna. Idag när jag rensade lite i förbifarten i landet lyckades jag få ihop en höstig liten miniskörd. De sista tomaterna från växthuset, en liten kvarglömd rödbeta och en morot. Och till min stora glädje två bondbönor! Det var dessa jag sådde väldigt sent på säsongen för att se om det skulle gå … vilket det ju inte riktigt gjorde. Två små bönskidor blev resultatet, men det är ju ändå härligt nu i slutet av oktober.

Ha en skön vecka!

*
*