You are currently browsing the archive for the Jonsered category.
Sen eftermiddagspromenad utan vettig kamera … men ett fantastiskt ljus. Precis mellan ljus och mörker. En blek stubbåker och klar novemberhimmel. Klockan är bara fyra men man behöver en reflex i fickan. Om ett par veckor lyser adventsljus i allas fönster och idag lyssnade jag på min bästa julskiva för första gången denna vinter. Nu får det gärna komma lite frost och några snöflingor singlande tycker jag.
Ha en skön helg!
*
*
1 november. En kall, blåsig lunchpromenad med ganska ljus himmel och ibland en blek höstsol skymtade. Det är fortfarande vackert i naturen och en del sommarminnen står kvar, som mjölkörtens vackra fröställningar. Och ett möte med en väldigt fin dvärgschnauzer fick mig nästan att vilja skaffa hund! Var kom det ifrån? Nu börjar det redan skymma, regnet trummar mot taket och i kväll blir det ärtsoppa. Ha en skön allhelgonahelg!
*
*
Jag hade tänkt skriva ett inlägg om hur fantastiskt det är att bo här i Jonsered. Men det blir ju så hemskt idylliskt och pastoralt. I helgen har iallafall de första dramatiserade vandringarna här i Jonsered ägt rum (läs om det här). Vandringen berättar om hur det var i Jonsered i början på 1900-talet, när alla som bodde här i byn arbetade i fabriken och i princip var livegna. Nu för tiden äger vi våra hus och gör hur vi vill med saker och ting. Men det är samma hus och trädgårdar, samma skolhus och kyrka som då.
Dom fina texterna i vandringen är skrivna av Claes Pihl och tonsatta av Maria Pihl. Jag har tyvärr bara hört ett par sånger men dom fick mig att tänka och känna. Tänk att våra äppelträd planterades av arbetarna när huset var nybyggt och säkert rymde ganska många personer. Nu odlar vi enbart för nöjes skull, bygger kojor i äppelträden och tycker att huset är trångt för fyra personer.
Ha en bra vecka!
*
*
Istället för den inplanerade gymträningen i morse blev det en tidig rask promenad. Lite dimmigt och småkyligt men helt underbart. Bofinkarna drillade för fullt och alla småfåglar for runt i buskarna som tokiga. Sjön Aspen låg spegelblank och stranden på andra sidan – där Lerum ligger – var höljd i dimma. Väl hemma igen hämtade jag ut värmefläkten och kaffekopp till växthuset. Jag ville nämligen stå där och skola om de små tobaksplantorna. Pilligare jobb får man leta efter. De är så vansinnigt ömtåliga och stjälkarna är tunna som sytråd. Men jag tror jag klarade det hela, så nu är dom tillbaka under lysrören i källaren. En hel del av de frön jag sådde i söndags har redan grott – en blomman för dagen, zinnia, kryddtagetes och ett tomatfrö! Dessutom har ruccolafröna fullkommligt exploderat upp ur jorden. Vilken växtkraft!
Ha en skön helg!
*
*
Nästan all snö har smält. En mild vind blåser i ansiktet och det är ljust. Vid ån ser jag strömstaren som sitter och vippar på en sten, precis i vattenytan. Hans vita haklapp lyser mot den svarta strömmande ån. I linden bredvid hoppar en liten trädkrypare uppåt, knappt synlig mot den bruna barken. Högre och högre kommer han, och till slut måste han flyga ner och börja om. Och uppe i trädets krona … kan det verkligen vara en bofink som sjunger redan? Precis rätt melodi, men med tunnare ton. Det är vår snart!
Och på tågrälsen ligger en död koltrasthanne, med huvudet inböjt mot kroppen.
Fin början på min dag.
Hemma i fönstret har den blå bolltisteln grott, och färgväxlartobaken likaså. Ja! Hurra! Så här fin blev den sistnämnda förra året.
*
*
I söndags var det sånt underbart väder i Jonsered att man bara var tvungen att hitta på något ute. Så vi packade väskan med korv och grill och gick ut i skogen. Klarblå himmel, en plusgrad och inte en vindpust. Tyst skog och pladdrande sjuåring. Helt fantastiskt skönt var det iallafall. Vi såg gärdsmyg och korpar, och plockade ner istappar på närmare två meter.
Och nu har jag äntligen sått årets första fröer; Jätteverbena, Färgväxlartobak, Boltistel och Bollviva. Dom två sista är perenner, så vi får se hur det går med dom.
*
*
Ingen grå gröt idag minsann. Underbar dag!! Det märks att ljuset är på väg tillbaka, även om vinterkylan vägrar ge med sig. Men den har ju sina fördelar – isintallationerna längs ån är helt fantastiska. Det är så vackert att man inte vet vad man ska göra med det. Fotade en hel del i brist på andra idéer!
Nästa vecka är det sportlovsvecka här i Göteborg och det här vädret är så typiskt för hur jag minns barndomens sportlov. Stark sol och vit snö, kalla tår i skridskor och semlor med varm mjölk.
Och fåglarna har fått frön igen … det där med gröt verkar inte vara någon bra idé.
Ha en skön helg!
*
*
En riktigt grå morgon hemma i Jonsered. Nästan som om världen är svartvit. Fåglarna fick överbliven gröt till frukost, också den grå.
Ibland när jag har lämnat barnen på skola och dagis, och ska hämta mina väskor, brukar jag gå en sväng i trädgården. Det är i dessa stunder som man inser att en grå tyst dag kan vara rätt underbar. Om man bara stannar en stund och lyssnar och tittar. En burrig koltrasthona sitter i äppelträdet och spanar, grönfinkarna högt uppe i björken sjunger för fullt. Det luktar gott i den milda morgonluften och växthusglaset är täckt av vackra frostrosor. Hade varit skönt med en morgonpromenad …
*
*
Så kom den äntligen till Jonsered, den första snön. Inte mycket men vitt i alla fall. Härligt! Och det bästa jag vet just nu är att tända några levande ljus, just som det börjar skymma. Sitta tyst med en kopp kaffe och kura skymning. Prova det!
Inne på fönsterbrädan står nu något som jag önskat mig i flera år – iskonvaljer! Alltså liljekonvaljer som är uppdragna för kruka. Det är så vackert, redan innan blommorna slagit ut. Jag ska försöka ställa krukan svalt på dagarna när dom börjar blomma, så kanske lyckan varar något längre.
*
*
Sitta i skuggan, bada i ån, kvällsmat i trädgården, gräsklipparljud, svettiga barn, fågelsång i gryningen, varma dofter, mjölk och bulle, cyklar som sladdar, gott vin till maten, tvätt som torkar ute, öppna fönster …
*
*
Senaste kommentarer