Koltrast

Underbara maj!

Snart har hela maj passerat och jag vill bara stoppa tiden. Detta är verkligen den mest underbara månaden på hela året. Särskilt när vädret är så fint som nu.

Trädgården och växtligheten är fortfarande skir och friskt grön. Aklejan blommar, det mesta av äppelträdens blomblad har fallit och ligger som snöflingor på marken. Snart spricker kvittenträdets rosavita blommor ut och i grönsakslanden börjar det spira. Idag har jag satt ut kålplantorna och purjolöken, potatisen är redan 20 cm hög, vitlöken växer fint och sommarblommorna börjar så smått komma på plats.

På kvällarna somnar jag med koltrastens ihärdiga sång i öronen och livet känns just då fint och hoppfullt. Maj. Stanna kvar!

*
*
IMG_0466 IMG_0478 IMG_0479 IMG_0480 IMG_0482 IMG_0483 IMG_0484

Tips om spirande grönt

Har ni hört någon koltrast ännu? Jag längtar! Här hoppar dom omkring i trädgården men sången har jag ännu inte hört. Igår kväll hade vi tredje tillfället av odlingscirkeln i Ekologisk odling. Det är så härligt att träffa alla odlingsentusiaster och igår bytte vi lite fröer. Jag fick en cerise rosenskära och tomatfrön bl.a.

Ett tips nu när man längtar efter färskt grönt är att äta är odla ärtskott. Det är verkligen hur enkelt som helst, vackert och jättegott. Fyll ett lågt kärl med jord, täck ytan med gröna eller gula ärtor. Det går alltså bra med helt vanliga som finns i mataffären. Dom behöver inte täckas. Vattna igenom och ställ i fönstret eller i närheten. På en vecka eller lite mer har du goda ärtskott att lägga på makan eller i salladen. Väljs så stora kärl som du har plats med eftersom dom går år rätt snabbt.

Lycka till!

*
*
IMG_0398

Skimrande torsdag

Äntligen lyckades solen tränga igenom molnskyarna. I morse låg dimman som ett tak över Kåhögsberget och frosten på trädtopparna gjorde att det såg vintrigt ut. Men man känner i hela luften att våren är på gång. Snödropparna har kommit upp, jag har hört koltrast och ringduva. Ett annat säkert vårtecken är när barnen inte går in direkt när vi kommer från dagis/skola, utan stannar ute i trädgården. Magnolians luddiga knoppar skimrar och tvätten fladdrar på sträcket. Doften av uteorkade lakan är nog det mest underbara jag vet. Och inne i fönstret har jätteverbenan grott! Visst är luften kylig, men …åhhhh vad det är underbart med vårljus!

I helgen klippte jag också ner några av pelargonerna och tog sticklingar – detta år enligt konstens alla regler. Man lär sig ju ett och annat i skolan. Det är så kul att lära sig nytt och plötsligt göra saker på ett medvetet sätt. Att veta varför det är viktigt att göra si eller så.

Ha en skön solig helg!

*
*

Corylus avellana

Ett av mina absoluta favoritträd är Hassel. När det känns som det aldrig vill bli vår på riktigt står den där med sina lysande gula hängen. Som tunga regndroppar hänger dom mellan grenarna. Det är hanblommorna som syns mest och dom bildas redan föregående år och övervintrar sedan utan något som helst skydd runt sig – därav den tidiga blomningen. Honblommorna däremot måste man leta lite efter. Om man går riktigt nära en solvarm dag så kan man se dom små mörkt rosaröda trådarna som sticker fram ur ett knoppformat litet ax. På den andra bilden kan man skymta en.

En annan anledning till att jag tycker om hassel är hur dom växer och var dom växer. Där hassel finns, finns det också ofta blommor och växter som är underbara. När jag var liten brukade vi åka till en särskild  ”hasseldunge” och plocka gullvivor. En torr, halvskuggig backe där vårsolen värmde skönt. Det kan också växa blåsippor kring hasseln och i Östergötland, där jag kommer från, är dom inte fridlysta (man får plocka en bukett, men inte gräva upp). Jag saknar verkligen att få plocka blåsippor på våren.

Dessutom kan man göra korgar och växtstöd av hassel. Om man bara får tag i någon …

Och i helgen hörde jag dom första trevande tonerna från en koltrast – lycka!!

*

*

 

Fyra fåglar – en morgon

Nästan all snö har smält. En mild vind blåser i ansiktet och det är ljust. Vid ån ser jag strömstaren som sitter och vippar på en sten, precis i vattenytan. Hans vita haklapp lyser mot den svarta strömmande ån. I linden bredvid hoppar en liten trädkrypare uppåt, knappt synlig mot den bruna barken. Högre och högre kommer han, och till slut måste han flyga ner och börja om. Och uppe i trädets krona … kan det verkligen vara en bofink som sjunger redan? Precis rätt melodi, men med tunnare ton. Det är vår snart!

Och på tågrälsen ligger en död koltrasthanne, med huvudet inböjt mot kroppen.

Fin början på min dag.

Hemma i fönstret har den blå bolltisteln grott, och färgväxlartobaken likaså. Ja! Hurra! Så här fin blev den sistnämnda förra året.

*

*