Koltrast

You are currently browsing the archive for the Koltrast category.

Äntligen lyckades solen tränga igenom molnskyarna. I morse låg dimman som ett tak över Kåhögsberget och frosten på trädtopparna gjorde att det såg vintrigt ut. Men man känner i hela luften att våren är på gång. Snödropparna har kommit upp, jag har hört koltrast och ringduva. Ett annat säkert vårtecken är när barnen inte går in direkt när vi kommer från dagis/skola, utan stannar ute i trädgården. Magnolians luddiga knoppar skimrar och tvätten fladdrar på sträcket. Doften av uteorkade lakan är nog det mest underbara jag vet. Och inne i fönstret har jätteverbenan grott! Visst är luften kylig, men …åhhhh vad det är underbart med vårljus!

I helgen klippte jag också ner några av pelargonerna och tog sticklingar – detta år enligt konstens alla regler. Man lär sig ju ett och annat i skolan. Det är så kul att lära sig nytt och plötsligt göra saker på ett medvetet sätt. Att veta varför det är viktigt att göra si eller så.

Ha en skön solig helg!

*
*

Ett av mina absoluta favoritträd är Hassel. När det känns som det aldrig vill bli vår på riktigt står den där med sina lysande gula hängen. Som tunga regndroppar hänger dom mellan grenarna. Det är hanblommorna som syns mest och dom bildas redan föregående år och övervintrar sedan utan något som helst skydd runt sig – därav den tidiga blomningen. Honblommorna däremot måste man leta lite efter. Om man går riktigt nära en solvarm dag så kan man se dom små mörkt rosaröda trådarna som sticker fram ur ett knoppformat litet ax. På den andra bilden kan man skymta en.

En annan anledning till att jag tycker om hassel är hur dom växer och var dom växer. Där hassel finns, finns det också ofta blommor och växter som är underbara. När jag var liten brukade vi åka till en särskild  ”hasseldunge” och plocka gullvivor. En torr, halvskuggig backe där vårsolen värmde skönt. Det kan också växa blåsippor kring hasseln och i Östergötland, där jag kommer från, är dom inte fridlysta (man får plocka en bukett, men inte gräva upp). Jag saknar verkligen att få plocka blåsippor på våren.

Dessutom kan man göra korgar och växtstöd av hassel. Om man bara får tag i någon …

Och i helgen hörde jag dom första trevande tonerna från en koltrast – lycka!!

*

*

 

Nästan all snö har smält. En mild vind blåser i ansiktet och det är ljust. Vid ån ser jag strömstaren som sitter och vippar på en sten, precis i vattenytan. Hans vita haklapp lyser mot den svarta strömmande ån. I linden bredvid hoppar en liten trädkrypare uppåt, knappt synlig mot den bruna barken. Högre och högre kommer han, och till slut måste han flyga ner och börja om. Och uppe i trädets krona … kan det verkligen vara en bofink som sjunger redan? Precis rätt melodi, men med tunnare ton. Det är vår snart!

Och på tågrälsen ligger en död koltrasthanne, med huvudet inböjt mot kroppen.

Fin början på min dag.

Hemma i fönstret har den blå bolltisteln grott, och färgväxlartobaken likaså. Ja! Hurra! Så här fin blev den sistnämnda förra året.

*

*

 

En riktigt grå morgon hemma i Jonsered. Nästan som om världen är svartvit. Fåglarna fick överbliven gröt till frukost, också den grå.

Ibland när jag har lämnat barnen på skola och dagis, och ska hämta mina väskor, brukar jag gå en sväng i trädgården. Det är i dessa stunder som man inser att en grå tyst dag kan vara rätt underbar. Om man bara stannar en stund och lyssnar och tittar. En burrig koltrasthona sitter i äppelträdet och spanar, grönfinkarna högt uppe i björken sjunger för fullt. Det luktar gott i den milda morgonluften och växthusglaset är täckt av vackra frostrosor. Hade varit skönt med en morgonpromenad …

*

*

Det börjar kännas att sommaren långsamt går mot slutet. Eftermiddagssolen lyser på något sätt varmare och djupare. Fåglarna är helt tysta, förutom någon ensam koltrast ibland och allt det gröna är inte fullt så knalligt längre. Salladen börjar se skruttig ut och potatisen är nästan slut i landet. Precis som det ska, även om man vill hålla sommaren kvar varje år.

I min trädgårdsbok försöker jag skriva ner alla kom-i-håg för nästa odlingssäsong. Vilka blomlökar jag vill sätta, vilka växter som behöver täckas bättre i vinter och vad vi ska satsa på i trädgårdslandet. Jag tänkte försöka ta lite mer frö i år också, från ringblommor och vallmo till exempel.

I våras – lite för sent tyvärr – beställde jag ett paket pelargonsticklingar från Rockdala. Paketet innehöll fem olika pelargoner men egentligen var det bara en jag vill åt. Den heter PAC First yellow och har vaniljgula blommor och knallröda ståndare. Helt underbar. Jag har följt deras planteringsintruktioner noga, men dom har inte riktigt kommit igång någon av dom, så nu har jag testat lite större krukor och ny näringsrikare jord. Får se om dom klarar vintern. First yellow har iallafall kommit med en underbar blomma – som jag väl enligt reglerna skulle tagit bort eftersom plantan är så liten än. Men jag ville så gärna se den.

I dag regnar det … igen. Får se vad vi hittar på. En vecka kvar på semestern och sedan börjar jobb och inskolningar av barn. Jag hoppas på en varm och lång september!

*
*

Jag brukar oftast cykla till och från tåget, men här om dagen gick jag istället. Det är då man hinner se allt som växer och som är vackert, och höra koltrasten. Det är nog därför jag gillar att ligga på knä i jorden och rensa kirskål också. Man hinner känna lukten av jord, se alla små kryp och småfåglarna som kommer nära.

Igår kväll satt jag för första gången i växthuset med en kopp kvällskaffe. Lite ensamt utan T (som är på Öland), bara tomatplantorna som sällskap. Men ändå – lycka! Markteglet har kommit, så nu ska vi bara köpa sättsand och köra igång med att lägga golvet.

I grönsakslandet växer det bra nu – fänkålen ser fin ut, rödbetorna, dillen, koriandern och sockerärtorna. Jag hoppas salladen klarar sig från sniglarna nu när det varit några regniga dagar.

Ha en skön helg!

*

*

Stilla vårkväll med koltrastsång och blek himmel. I kroppen en dag av trädgårdsarbete.

Äntligen! Första riktiga vårvarma helgen. Det är så mycket man vill hinna med ute och samtidigt bara njuta av värmen. Det blev iallafall en tur till plantskolan och väl där är det ju stört omöjligt att inte drabbas av måste-ha-känsla. Förutom jord, fiberduk och lite annat så kom vi hem med ett buxbomsklot och ett litet olivträd som ska få bo i en kruka.

Till sist har jag också äntligen skolat om alla små sådder och satt pelargonsticklingarna i riktig plantjord. Många krukor blev det, som jag inte riktigt vet vart dom ska få plats. Jätteverbenan som jag sådde är jag däremot fundersam över. Förra året sådde jag den och hade den i rumstemperatur hela tiden. Den grodde fint och jag fick flera fina plantor. I år gjorde jag som det står att man ska gå till väga, nämligen ha dom i kylskåp först och sedan ut i rumstemperatur. Än har inget grott tyvärr. Vi får väl se.

*

*

Oj, nu var det länge sedan, och det kommer nog vara fortsatt lite glest med inlägg här några veckor framöver.

Nu har iallafall våren kommit på riktigt – även om det blir små bakslag ibland. I onsdags kväll var det så här underbart i Göteborg! Nu är det bara värmen som fattas. Men jag har hört bofinken och koltrasten sjunga, och idag såg vi två fågelstreck med sångsvanar. Underbart!!

*

*

Besökte idag utställningen Koltrastvår på Galleri Flora i Botaniska i Göteborg. Jessica Berglund har gjort en jättefin utställning som gav mig massor med inspiration. Och barnen tyckte det var jättespännande. Och när vi åkte hem runt halv fem var det LJUST! Det finns hopp! (Bilderna är från utställningen.)

Today I visited the exhibition Koltrastvår in Galleri Flora in Botaniska, Göteborg. Jessica Berglund made a beautiful exhibition that gave me so much inspiration. And the children liked it a lot too. And when we went home at about 4.30 it was still light!! There is hope. (The photos are from the exhibition.)

*

*

Jag vet, det är lite glest mellan inläggen här just nu. Har inte så mycket att skylla på annat än vintertrötthet … Men idag när jag gick till tåget i den mörka januarimorgonen hörde jag en lite tveksam koltrast!! Då återvänder hoppet – även om det är långt till ljusa vårkvällar med sjungande koltrastar i var och varannan trädtopp.

Väl i stan är det kajorna som regerar. Dom stora kastanjerna (?) i Brunnsparken är helt ockuperade av skränande kajor som inväntar dagen.

Antog just en utmaning på Facebook som innebär att vara kreativ och tillverka något till de andra som deltar. Perfekt för mig som behöver lite kreativa projekt just nu.

I know, not much is happening here at the moment. I can´t really blame anything other then the tiredness of winter. But this morning walking to the train I heard a blackbird sing a quiet tune. Hope returns! Even if it´s a long way until bright spring evenings with singing blackbirds in every treetop.

In town it´s the jackdaws the rules. The big trees in Brunnsparken are occupied with them, waiting for the day to begin.

*

*

« Older entries