Natur

Grönt

Just nu är det nog det gröna som är det mest påtagliga. Klorofyllet bara sprutar. Skogen, marken och trädgården svämmar verkligen över av grönt!

Jag går genom bokskog, med enstaka inslag av urgamla granar och tallar. Klockan är bara halv åtta sådär och det är lördag morgon. Det är bara jag, ett rådjur och vårens alla fåglar som har börjat dagen. Jag går förbi gökärt som blommar, några liljekonvalj men mest är det bara grönt. I olika nyanser och strukturer. Det vackraste är nog ormbunkarna (kanske är det Ekbräken) som börjar rulla ut sina blad och som står som egen liten skog på marken under trädens kronor.  Lite längre fram rinner ett vattendrag genom skogen. Det går fram under en gammal stenbro och vidare ganska brand t nedåt. Det är så vackert och stilla, ljudet av vattnet som rinner, som aldrig tar slut. Som alltid är där.

På väg hemåt igen, och jag stannar till vid slänten där det alltid växer humleblomster så här års. Geum rivale. Min favorit bland vilda blommor och som nu också finns i en massa varianter till trädgården. Jag plockar en liten bukett, små glesa buketter är bäst tycker jag, med humleblomster, kråkvicker, förgätmigej och daggkåpa. Det är maj i ett litet knippe och maj går lika fort som vanligt. Den vackraste tiden på hela året och den tid då man har som mest att göra om man är trädgårdsmänniska. Det är därför det är så fint att ta sig ut i skogen ibland, där allt bara är. Helt perfekt, och operfekt. Den kräver inget av mig och ställer inga frågor. Pockar inte på uppmärksamhet. Det enda som får mig att fundera lite är den där fågeln vars läte jag inte riktigt känner igen. Det visar sig vara en gransångare. Och jag träffar den på samma ställe i skogen varje gång.

Darrgräs och hav

Midsommaren tillbringade vi på Öland hos mamma och pappa. Detta måste ha varit den varmaste  midsommarhelgen på länge och vi hade det helt underbart. Huset ligger på nordöstra Öland, precis vid havet och naturen omsluter en fullständigt. Lärka, gök, tofsvipa, vitkindad gås, darrgräs, tistlar, rölleka, brudbröd, fläder, sandstrand, hav, vind, sol, koltrast, säd, kvigor … Och snart ska vi tillbaka!

*
*
IMG_0608 IMG_0615 IMG_0617 IMG_0621 IMG_0622 IMG_0623

Fler vårtecken

April har för min del börjar med en rejäl förkylning som satt sig i bihålorna. Har varit hemma några dagar, och idag har jag mest suttit i soffan, sovit och tagit det lugnt. Mitt på dagen tog jag iallafall en stilla promenad runt ån. En mulen och lite disig dag har vi haft och det gör att allt det gröna som spirar lyser ännu starkare. Vitsippsmattorna börjar breda ut sig men i den småkyliga luften var de flesta blommorna stängda. Sälgen har också börjar blomma vilket är en underbart ljusgul syn för alla biodlare. Sälg är en viktig biväxt så här på tidig vår när inte så mycket annat blommar. Även nässlorna börjar titta fram så snart  är det dags för årets första nässelsoppa.

Imorn hoppas jag kunna gå till jobbet igen och fortsätta med alla vårblommor där. Ha en fortsatt fin vecka!
*
*
IMG_0442 IMG_0444 IMG_0446 IMG_0449

Solen i Kåhög

Här i Jonsered är det väldigt dåligt med soltimmar på vintern. Och det oavsett om solen skiner eller inte. Vi ligger nämligen lågt och i skugga den här tiden på året. Däremot en bit bort, i grannbyn Kåhög, där flödar stålarna klara dagar. Så det är ditåt jag styr stegen när jag vill ha en smula sol på näsan och en skön promenad eller joggingtur. Men snart, snart når solen ner även till oss.

*
*
IMG_0334 IMG_0335

Återhämtning

Återhämtning. Min bästa plats för återhämtning är skogen. Träd, fåglar och jord. Turligt nog är jag omgiven av vacker lövskog och idag behövde jag verkligen en promenad. Närmaste skogsområdet heter Bokedalen och är naturreservat. Det betyder att träd som faller oftast får ligga kvar och på så sätt gynna den biologiska mångfalden. Nu har naturen här fått ett nytt vindfälle att ta hand om. En enorm ek hade fallit över vägen (antagligen i senaste stormen) och låg nu där mitt framför näsan på mig. Jag räknade årsringarna på den sågade ytan närmast, som ju inte var nere vid basen på trädet. Troligtvis är trädet 300–400 år gammalt, d.v.s. det har börjat växa här i Jonsered någon gång på 17- eller 1800-talet. Visst är det helt fantastiskt!

Solen bröt nästan igenom ett par gånger vilket gav dom blöta gamla boklöven en alldeles lysande färg. Jag såg också en rovfågel med ett byte i klorna, en häger i Säveån och ett fågelsträck med svanar … undrar just om dom missat att det är vinter och dags att flytta.

Nu mår jag bättre!
He en fin dag!

*
*
IMG_0182IMG_0183IMG_0181IMG_0177IMG_0172IMG_0170IMG_0169IMG_0165

IMG_0175