Midsommaren tillbringade vi på Öland hos mamma och pappa. Detta måste ha varit den varmaste midsommarhelgen på länge och vi hade det helt underbart. Huset ligger på nordöstra Öland, precis vid havet och naturen omsluter en fullständigt. Lärka, gök, tofsvipa, vitkindad gås, darrgräs, tistlar, rölleka, brudbröd, fläder, sandstrand, hav, vind, sol, koltrast, säd, kvigor … Och snart ska vi tillbaka!
*
*
April har för min del börjar med en rejäl förkylning som satt sig i bihålorna. Har varit hemma några dagar, och idag har jag mest suttit i soffan, sovit och tagit det lugnt. Mitt på dagen tog jag iallafall en stilla promenad runt ån. En mulen och lite disig dag har vi haft och det gör att allt det gröna som spirar lyser ännu starkare. Vitsippsmattorna börjar breda ut sig men i den småkyliga luften var de flesta blommorna stängda. Sälgen har också börjar blomma vilket är en underbart ljusgul syn för alla biodlare. Sälg är en viktig biväxt så här på tidig vår när inte så mycket annat blommar. Även nässlorna börjar titta fram så snart är det dags för årets första nässelsoppa.
Imorn hoppas jag kunna gå till jobbet igen och fortsätta med alla vårblommor där. Ha en fortsatt fin vecka!
*
*
Här i Jonsered är det väldigt dåligt med soltimmar på vintern. Och det oavsett om solen skiner eller inte. Vi ligger nämligen lågt och i skugga den här tiden på året. Däremot en bit bort, i grannbyn Kåhög, där flödar stålarna klara dagar. Så det är ditåt jag styr stegen när jag vill ha en smula sol på näsan och en skön promenad eller joggingtur. Men snart, snart når solen ner även till oss.
*
*
Återhämtning. Min bästa plats för återhämtning är skogen. Träd, fåglar och jord. Turligt nog är jag omgiven av vacker lövskog och idag behövde jag verkligen en promenad. Närmaste skogsområdet heter Bokedalen och är naturreservat. Det betyder att träd som faller oftast får ligga kvar och på så sätt gynna den biologiska mångfalden. Nu har naturen här fått ett nytt vindfälle att ta hand om. En enorm ek hade fallit över vägen (antagligen i senaste stormen) och låg nu där mitt framför näsan på mig. Jag räknade årsringarna på den sågade ytan närmast, som ju inte var nere vid basen på trädet. Troligtvis är trädet 300–400 år gammalt, d.v.s. det har börjat växa här i Jonsered någon gång på 17- eller 1800-talet. Visst är det helt fantastiskt!
Solen bröt nästan igenom ett par gånger vilket gav dom blöta gamla boklöven en alldeles lysande färg. Jag såg också en rovfågel med ett byte i klorna, en häger i Säveån och ett fågelsträck med svanar … undrar just om dom missat att det är vinter och dags att flytta.
Nu mår jag bättre!
He en fin dag!
*
*
För tolv år sedan, den 16 aug 2003 gifte vi oss Tobias och jag. Det brukar vi varje år fira med en liten tur någonstans. I år åkte vi (som flera andra gånger) till Österlen. En av dom vackraste platser jag vet, med storlagen natur där hav, himmel och jord är ett. En känsla av vårt ursprung på något sätt.
Vi åt gott på Kafferosteriet, Mandelmanns trädgårdar och Slottsträdgården i Malmö, badade i Lomma och köpte fina plantor på Åbergs trädgård i Ystad.
*
*
