Skog

Grönt

Just nu är det nog det gröna som är det mest påtagliga. Klorofyllet bara sprutar. Skogen, marken och trädgården svämmar verkligen över av grönt!

Jag går genom bokskog, med enstaka inslag av urgamla granar och tallar. Klockan är bara halv åtta sådär och det är lördag morgon. Det är bara jag, ett rådjur och vårens alla fåglar som har börjat dagen. Jag går förbi gökärt som blommar, några liljekonvalj men mest är det bara grönt. I olika nyanser och strukturer. Det vackraste är nog ormbunkarna (kanske är det Ekbräken) som börjar rulla ut sina blad och som står som egen liten skog på marken under trädens kronor.  Lite längre fram rinner ett vattendrag genom skogen. Det går fram under en gammal stenbro och vidare ganska brand t nedåt. Det är så vackert och stilla, ljudet av vattnet som rinner, som aldrig tar slut. Som alltid är där.

På väg hemåt igen, och jag stannar till vid slänten där det alltid växer humleblomster så här års. Geum rivale. Min favorit bland vilda blommor och som nu också finns i en massa varianter till trädgården. Jag plockar en liten bukett, små glesa buketter är bäst tycker jag, med humleblomster, kråkvicker, förgätmigej och daggkåpa. Det är maj i ett litet knippe och maj går lika fort som vanligt. Den vackraste tiden på hela året och den tid då man har som mest att göra om man är trädgårdsmänniska. Det är därför det är så fint att ta sig ut i skogen ibland, där allt bara är. Helt perfekt, och operfekt. Den kräver inget av mig och ställer inga frågor. Pockar inte på uppmärksamhet. Det enda som får mig att fundera lite är den där fågeln vars läte jag inte riktigt känner igen. Det visar sig vara en gransångare. Och jag träffar den på samma ställe i skogen varje gång.

Känslan av skog

Under två dagar nu har vi inventerat skyddsvärda träd på Gunnebo. I dag stötte vi på några helt fantastiska gamla bjässar som antagligen är hemvist åt en mängd arter. Mest är det ek men också lind. Skogen och träden är så vackra, särskilt nu när man kommer nära och verkligen tittar och känner. Precis innan vi skulle gå tillbaka in, tog vi oss upp på berget ovanför oss – det visade sig vara rådjurens kvarter, men där fanns inte bara rådjursstigar utan också massor av gamla och skyddsvärda träd, bl.a. jättegamla bergekar, som knotiga gamla gubbar. När vi kom högst upp fick vi en helt underbar utsikt över sjön och omgivningarna, lätta snöflingor yrde runt och jag ville bara stanna där.

Hoppas ni har en bra vecka så här strax innan jul. Om det känns lite grått och trist, eller julstressigt, kan jag tipsa – leta upp en fin skog nära dig och gå ut känn på ett träd!

*

*